3 dagar. TRE DAGAR! Förstår ni hur kort tid det är?
Jag kommer ihåg när jag satt här, precis här - i min stora svarta datastol och klickade mig omkring på olika sidor och hittade han den där mannen som sökte arbetare inför sommaren. Drog iväg ett mail direkt och fick svar lika fort. Sen gick det någon dag av planerande och pratade med Burhan som mannen heter. Och sen ringde jag mina damer och frågade den lilla försiktiga frågan; "Hej, vad ska du göra i sommar? Du är inte sugen på att bo och jobba i alanya med mig?" och fick samma svar av alla "VA? ÄR DU SERIÖS?" och ja, som ni märker så var jag ganska seriös.
Det kanske var 150 dagar sen. I November kanske. Och sen har vi suttit tillsammans och räknat ner dag för dag för dag. Och det känns fortfarande lika overkligt som det gjorde för dom 150 dagarna sen.

Det känns verkligen inte som vi ska fara någonstans, ändå fast min resväska står här bredvid mig nästan helt packad. Bara allt småpill som ska med nu. Nä, det är overkligt. Två månader, Jag kommer längta hem, men när jag väl kommer hem. Så kommer jag längta tillbaka. Och det vet jag.
Men det bästa med det hela är ju att jag har med mig dom bästa tjejerna i världen.
Mina bästa vänner. Och jag kan inte tänka mig några andra jag skulle vilja dela den här upplevelsen med. Jag hoppas, tror och vet att det här kommer bli en av dom bästa sommrarna i våra liv.  ♥